Magkänsla, ska jag INTE lita på den – VA?!

magkänsla

Det här med magkänsla är ju lite heligt för oss människor. Gång på gång har vi fått berättat för oss att framgångsrika företagsledare minsann fattar beslut på hur det känns i magen. Och det är ju så viktigt hur vi “känner”.  Citat som “your gut is always right” eller “Pay attention to your gut feelings. No matter how good something looks, if it doesn’t feel right…walk away”, du har säkert sett dem broderade på kuddar, i marknadsföringskampanjer, på t-shirts och gud vet vad. Jag vet inte hur många gånger jag har hört uttrycken, men i ärlighetens namn. Vad betyder det egentligen? Vad är magkänsla? Varför är det så viktigt för oss? Är det överhuvudtaget RÄTT att vi ska blanda in den känslan när vi ska fatta stora strategiska beslut?

Att fatta beslut med magkänsla har blivit något slags signalement för att vi törs tänka själva och att vi inte är fyrkantiga. Det har också blivit ett signalement för huruvida vi är goda människokännare eller ej, och det är ju viktigt att vara, eller? Det tyder på god social förmåga och kompetens i största allmänhet. Det här, är ett märkligt fenomen!

Praktiskt att låta magkänslan styra för snabbare beslut?

Kanske skulle det förenkla ganska mycket, om vi i alla beslut bara behöva säga ja eller nej. Vi känner efter lite snabbt i magen, hur känns det, känns det ja eller känns det nej?  Det skulle absolut korta våra beslutstider avsevärt. Men fattar vi bättre beslut? Nej. Enligt Kristoffer Ahlström (i en intervju här), författare till boken Magkänslans anatomi, bör vi tänka i sannolikheter och inse slumpens betydelse för att fatta välgrundade och korrekta beslut.

Magkänslan i rekryteringssammanhang

Ni som använder rekryteringsföretag, säkerställer ni att era leverantörer har en strukturerad process för att utesluta så mycket som möjligt av deras magkänsla i urvalet? Om inte, så riskerar ni då givetvis att ni fattar felaktiga beslut till följd av att någons magkänsla (givetvis tillsammans med andra urvalsmetoder, men betänk noga vilka de urvalsmetoderna är) tagit beslutet kring vilka kandidater som skall presenteras fram till dig. Om du själv då heller inte har en strukturerad process för att göra ditt eget urval, så blir det magkänsla på magkänsla. Scenariot börjar nästan likna lite lotteri, eller hur? Och som jag skrev innan, magkänslan gör att vi absolut kan fatta snabbare beslut, men vad är det för beslut vi fattar? Magkänslan kan också lura oss. Personer med låg självkänsla har ofta en inneboende rädsla för att våga anta nya utmaningar, det kan bero på en ständig känsla av att man kommer att misslyckas och magkänslan säger därför nej till att våga testa något nytt. På en kandidatmarknad där många upplever att där finns en brist på kandidater inom specifika områden skulle det givetvis inte vara så lyckosamt om vi tog magkänslobeslut med en rädsla för att inte våga anta nya utmaningar eller tänka i nya banor.

Finns det situationer när det ändå kan vara bra med magkänsla?

Kristoffer Ahlström menar att det dock finns situationer när vi har fördel av att fatta snabba magkänslobeslut, ett sådant exempel är inom idrotten. Han själv tar upp sin hobby tennis som exempel och menar att där fattar man snabba beslut baserat på en känsla, men skillnaden är att där får vi direkt feedback på om beslutet var bra eller dåligt i form av att vi slår ett bra eller ett dåligt slag, vi vinner eller förlorar. Därav kan vi snabb dra slutsatsen av våra beslut och twista och tweaka på vägens gång och då kan där finnas en fördel.  Men, ni som arbetar med rekrytering vet att sådan feedback tar tid att få i rekryteringssammanhang och visar sig oftast inte förrän personen är anställd och igång i arbete, och då har ju investeringen redan gjorts, skadan är redan skedd. Därför bör vi fatta mer faktabaserade och välgrundade rekryteringsbeslut.

Men intuition då?

Många jämställer magkänsla med intuition, men man skulle kunna göra skillnaden mellan dem att magkänslan är en emotionell upplevelse i motsats till intuition som är en kognitiv eller intellektuell insikt som man får av att granska, jämföra och sammanställa fakta om det man intuitivt bli klar över. Så kanske skulle man dra slutsatsen att de flesta rekryteringsbeslut fattade av specialister inom området skulle tendera att hanteras av intuition, men återigen, då behöver vi ha urvalsmetoder som hjälper oss att innan dess bygga grunden för att fatta rätt beslut. Har vi inte det, är det magkänslan som gör sig påmind och då skulle vi likväl kunna fatta slumpmässiga rekryteringsbeslut.