En gång Chef alltid Chef, eller?

en gång chef alltid chef

Det här kommer inte att vara ett inlägg om hur du klättrar i karriären, eller vilka knep man ska ta till för att bli chef.  Om det var det du hoppades på, så måste jag tyvärr göra dig besviken. Nej, jag tänkte istället berätta om problematiken med titeln chef och hur våra fördomar påverkar vårt sätt att gallra CV:n i rekryteringsprocesser – låt oss snacka fördomar istället, för vi har dem allihop,både du och jag.

Kan man “byta ner” sig i karriären. Är en bra “karriär” alltid bara uppåt i hierarkin? Definitionen av ordet karriär är enligt svenska akademiens ordlista –vinna, befordran, stiga i graderna. Så javisst, själva betydelsen indikerar ju att det bara finns en väg och den är uppåt. Men själva normen av att en yrkesbana helst skall vara karriärinriktad är något annat och vad händer om någon vill bryta den normen? Hur ser vi på det?

Låt oss testa normen – chef

Paula Lejonkula, expert på mångfaldsfrågor, hon är klok hon. Hon ifrågasätter gärna våra fördomar och på ett seminarie för en tid sedan slängde hon upp en fråga, den löd något i stil med:

  • Du är ekonomichef på företaget X och skall rekrytera en ekonomiassistent. Bland de sökande kandidaterna finns Stefan.När du läser hans CV ser du att han jobbar som ekonomichef. Vad blir din reaktion? Hade du anställt Stefan?

Diskussionerna som uppstod var superintressanta, och jag tror att många möjligen kan känna igen sig i resonemangen.Fokusfrågorna blev givetvis, varför vill inte Stefan längre vara chef? Kanske han inte är tillräckligt bra på sitt jobb? Är han ute efter mitt jobb? Hur länge kommer han att stanna, han kommer nog inte nöja sig? Det kanske finns en rimlig förklaring? För en förklaring, DET vill vi baske mig ha. Nä, vi sållar bort honom, här finns många andra kandidater med mer passande bakgrund.

Jag tror att det här är fullt normala reaktioner, för så ser normen ut. Vi ska klättra i karriären och gör vi inte det så skall där minsann finnas en rimlig förklaring till varför vi inte vill göra det, and it better be good!

För att ytterligare späda på diskussionen ändrades nu förutsättningarna:

  • Om vi byter ut Stefan mot Margareta, hade du resonerat annorlunda då?

Och DÄR hamnade många i rävsaxen minsann. För visst är det väl skillnad på män och kvinnor? Margareta har förmodligen en ännu mer rimlig förklaring. Hon kanske vill ägna mer tid åt familjen, åt trädgårdsarbete eller sudoku? Vi tar henne vidare i processen och så frågar vi när vi träffas.

  • Om vi byter ut Margareta mot Anna, hur resonerar du nu?

Det är ju givetvis också skillnad på namn och namn. Anna kanske har småbarn hemma som kräver mer tid varpå hon vill växla ner ansvarsområdet lite för att kunna ta hand om hemmet?

Om nu inte alla vill vara chef?

Det jag vill ha sagt, som du nog redan förstått, är att fördomar påverkar oss alla i olika utsträckning. Inte minst när vi skall genomföra rekryteringsprocesser och ju längre vi kan hålla oss ifrån att blanda in de där förutfattade meningarna och sakerna som gör att vi så gärna vill sitta med facit innan dess att vi har fakta,desto bättre för våra anställningsbeslut. Det där CV:t ställer till det så mycket för oss och de flesta hade nog valt bort Stefan redan vid första gallringen med förklaringen “överkvalificerad”. Hur vet vi egentligen det? Och vad betyder egentligen överkvalificerad? För hög lön? Kanske Stefan absolut låg i en ersättningsnivå som vi hade kunnat tänka oss? Just saying! Vi bör inte stirra oss blinda på sådan information som vi TROR att vi har, eller på uppfattningar som följer normen. Tänk nytt,tänk annorlunda – alla kanske inte vill vara chefer oavsett anledning? Vi är inte vår historia, vi är vår framtid!